The Style Council

Trots att jag köpte Paul Wellers härliga solodebut när den kom 1992 och jag hade ett gäng album med The Jam, så förblev The Style Council ett vitt fält för mig. Tror inte att jag hört en enda låt med dem förrän häromåret genom Martins försorg förstås (han har hyllmeter med skivor som Weller medverkar på, inklusive ett stort antal bootlegs). Vet inte varför jag hade undvikit The Style Council? Kanske för att Paul Weller och Mick Talbot helt enkelt såg för sprättiga ut i snedluggar, loafers och trenchcoats på skivomslagen? Det var inte en stil jag drogs till då.


The Style Council - Shout To The Top (1984)

Shout To The Top är gnistrande, raffinerad och medryckande soul som fyller dansgolvet på nolltid, men jag förundras också över hur de är klädda i videon, som alltså är inspelad 1984. När jag tänker tillbaka på den tidens stil ser jag typ Swedish Metal Aid framför mig (det var i och för sig 1985)? Kolla in till exempel Paul Wellers ursnygga munkjacka och Dee C Lees kläder och frisyr - så subtilt, så tidlöst, så modernt! När jag ser videon till börjar fatta att modstilen, eller rättare sagt det här med att vara modernist, inte bara är en retrostil.


The Style Council - Walls Come Tumbling Down (1985)

I videon till Walls Come Tumbling Down är The Style Council bakom järnridån i Warszawa. Egentligen fanns det väl nån slags dubbelbottnad socialistisk tanke både bakom låten och videon, men det känns samtidigt som en förevändning för Paul och kompani att se extra stilfulla ut i kontrast de lite gråa polackerna på stans gator och spårvagnar. Men vilken härligt förlösande souldänga de fick serverad där i Polens huvudstad. Fyra år senare - samtidigt som The Style Council splittrades - rasade verkligen murar (och lite senare tackade gruppens ständiga måltavla, Margret Thatcher för sig).

Sommarskoj

Regnet öser ned över Stockholm. Inte ens det faktum att Love från Florence Valentin just varit med i Allsång på Skansen och sagt att han gillar Karl Gerhard för att han var klassförädare verkar kunna blidka vädergudarna. Så jag får väl försöka dra mitt strå till stacken genom att lista lite sommarlåtar. Listan är på intet sätt komplett så fyll gärna på bland kommentarerna. Jag orkar inte rangordna så vi bara kör.

Barracudas ger oss total popperfektion i Summer Fun. Från försäljarstarten och framåt. Ba-ba körer. "I don´t care about the rest of the year cause this is what I wanna do. The sun is up the feelings right. It´s all up to you! In the sun. Summer fun!".



En sommarlåtslista är förstås inte en riktig sommarlåtslista utan en låt där Paul Weller och Mick Talbot i The Style Council glider fram i en liten båt. Titeln ljuger visserligen just nu men vi kan ju alltid drömma om en Long Hot Summer.



Undertones var ju ett otroligt älskvärt band och kanske aldrig mer så än i Peel Sessions versionen av Here Comes the Summer. Tyvärr finns inte den versionen på YouTube men det är rätt OK att se dem mima på Top Of The Pops också.



Jag hade redan The Lasts första LP när jag läste Hans Olofssons artikel om amerikansk pop i de första numren av Now & Then men det var då som jakten på singeln Every Summer Day började. Inte nog med att den ligger på Bomp! den innehåller den här texten också "I wanna go back to when the world was free/when all my friends were just like me/southern California 1963... Baby do you wanna take a ride with me/down to the sand and the waves and the surf and the sea" och lite senare "And we´ll run/under the summer sun/ride the summer waves/ every summer day".



Waiting med Stevepops innehåller visserligen ingen sommar i titeln men refrängens "I'm just waiting for the summer" är en av de bästa dansgolvsvältare jag vet.

Några andra som naturligtvis måste nämnas är Chris Stamey med The Summer Sun, Psychotic Youth med Summer is on, Fantastic Baggys med Summer means fun, Norrköpings stoltheter Sonic Surf City och nästan vad som helst med tidiga Beach Boys, eller... men det lämnar jag till er och kommentarfältet...