How I Long To Feel That Summer In My Heart

Listor över de senaste tio årens 100 bästa låtar har börjat dyka upp. Det första decenniet under 2000-talet börjar alltså nå sitt slut. Och nej, detta är verkligen inte mitt årtionde ur musikalisk synvinkel. Mycket har känts så smart, rätt, arty, fjompigt och Musikbyrån-hyllat. Åtminstone är sådan musik stor här i Stockholm, där jag bott senaste åtta åren. Det mesta ur den moderna singer/songwriter-vågen har varit så utstuderat känslosamt, stillastående och haft en brist på melodier. Väldigt lite har fått fäste där inne i hjärnans jukebox. Och sedan har det funnits en massa annan musik som ännu mindre lockande, som till exempel hip hop, RnB och hårdrock.

Samtida musik har helt enkelt inte intresserat mig. Jag har mest levt bland lätt mögeldoftande bortslumpad vinyl från det tidiga 70-talet.

En skiva, från den här sidan millenieskiftet, som dock har gått djupt in och som jag spelar regelbundet är Gorky's Zygotic Myncis album från 2001, How I Long To Feel That Summer In My Heart. Hela skivan var ett smärtsamt vackert farväl till ungdomen, som inte bättre kan symboliseras än av sommaren, en årstid för lek och njutning. Jag får känslan av en intensiv men flyktig förälskelse som stannar kvar i minnet när badturisterna åkt hem igen, havsvattnet blir kallt och vädret grått. Och livet går vidare, men man kan inte riktigt hänga med.


Christina

Det var fjärilslätt, luftigt, bräckligt och praktfullt. Musiken var en slags folky kammarpop med symfoniska inslag och den ekade av sådant som syskonen Euros och Megan Childs och deras vänner vördade i ungdomen - Nick Drake, The Beach Boys, Fairport Convention, Simon & Garfunkel, Velvet Undergrounds tredje platta, Lennon och McCartney - vilket också är en uppräkning av mina favoriter.


How I Long

How I Long To Feel That Summer In My Heart släpptes bara någon vecka efter terrorattackerna den 11 september 2001, som inte lämnade någon oberörd. Albumet kom både väldigt fel och samtidigt otroligt rätt. Men få märkte det (bara en del popnördar) då sommaren omärkligt övergick till höst.

Popens magi del 1 - Skönheten

En fantastisk poplåt kan i all sin enkelhet vara det absolut bästa som finns. Och jag har efter månader av funderande kommit fram till att popens magi inte går att förklara i ett enda inlägg. Själva begreppet pop är för brett och mångfacetterat för att famna, så jag får dela upp mina resonemang i flera delar med olika teman.

Det centrala i en poplåt är självfallet melodin, som backas upp av harmonier och sound. Men vi får inte glömma ramarna, själva popformeln, som melodin kan röra sig inom med närmast oändlig variation, men också med nödvändig upprepning. Här finns detaljer som bjuder in eller rättare sagt hooks som fängslar. Det går kanske aldrig att göra sig fri från melodin igen. Vi talar om musik försedd med hullingar och jag hävdar att detta är den starkaste kulturyttring som existerar.

Jag är svag för skönhet, det spröda och graciösa. Även det vardagliga och banala får ett slags skimmer kring sig. Skulle jag försöka visualisera popens magi, så skulle jag likna den vid ett prisma genom vilket världen ser vackrare ut. Vem behöver inte det i vårt cyniska samhälle? Den här musiken utger sig aldrig för att visa världen som den är. Popen handlar alltid om eskapism. Den rör sig i känslornas universum, den kittlar fantasin och ger associationer. Ur det gråa framträder alla färger bredvid varandra tydligt som i ett spektrum.


En låt som sammanfattar mina resonemang, inte bara musikaliskt utan även i sin text, är The West Coast Pop Art Experimental Bands kristallklara Transparent Day:

boomp3.com

Även om grabbarna i det här popbandet kom från det somriga Los Angeles, frammanar låten alltid känslan av en kall vinterdag med hög klar isblå himmel och ett nästan outhärdligt ljus från den reflekterande vita snön. Kanske beror det på att jag hörde Transparent Day första gången en vintrig februaridag.

boomp3.com

En aprilsöndag för många år sedan drabbades våren av ett rejäl bakslag. Det gick inte att se hagarna och åkrarna i Raskarum utanför fönstret för alla stora tunga snöflingor. Samtidigt spelade min polare det nyazeeländska popbandet The Chills för mig och låten Rolling Moon från singelsamlingen Kaleidoscope World. Förhållandena var idealiska för att jag skulle drabbas av denna låt. Den spritter för evigt av liv och ungdomlig glädje. Jag tänker mig alltid ett gäng ystra riddare som drar ut på sagoäventyr över de böljande vårgröna bergen på Sydön.

boomp3.com

Men i walesiska Gorky's Zygotic Myncis undersköna Stood On Gold övergår en oförglömlig sommar omärkligt i höst. Hela plattan How I Long To Feel That Summer In My Heart präglas av den stämningen. En intensiv men flyktig romans stannar kvar i minnet när badturisterna åkt hem igen, havsvattnet blir kallt och vädret grått. Och livet går vidare.