Cover lover pt. 8 - Bridge Over Troubled Water

Åren 1970-71 var det närmast obligatoriskt bland artister i mittfåran att göra en tolkning av Bridge Over Troubled Water, oavsett om de verkade inom country, soul, jazz, schlager eller pop. Simon & Garfunkels hymn hade verkligen gått hem i stugorna, toppade alla hitlistor i början av år 1970 och albumet såldes i åtskilliga miljoner exemplar. Till slut stod skivan instoppad i hyllan i vart och vartannat hem (särskilt hos varje måttligt musikintresserad akademiker av den generationen). Låtarna spelades oupphörligen på radion under 70-talet och det är idag svårt att lyssna på titelspåret Bridge Over Troubled Water, Cecilia, The Boxer och i synnerhet El Cóndor Pasa. Därmed inte sagt att albumet helt bör ignoreras, för det finns ljuvliga höjdpunkter där som inte är överexploaterade. Låtar som The Only Living Boy In New York och Song For The Asking är större och vackrare än livet. Pris vare Simon & Garfunkel!


Don Shirley - Bridge Over Troubled Water

Det har också gjorts ett oändligt antal instrumentala versioner av Bridge Over Troubled Water, då talar jag om muzak eller hissmusik. Detta gör det bara ännu svårare att fortfarande gilla originalet. Å andra sidan så finns det en instrumental tolkning av Don Shirley som finns på albumet The Don Shirley Point Of View från 1972. Jag talar om ett stycke kammarmusik på piano, orgel och cello med dämpade blå toner som bottnar i jazz och gospel. Don Shirley hushåller med tonerna lika sparsamt som vår egen Jan Johansson gjorde på sitt piano. Pianoklangerna är mjukt skimrande och jag får bilder av den tidiga försommarmorgonens första solstrålar som trevar sig fram mellan skogens trädstammar och genom lövverken, över trädgårdarnas spirande växtlighet, upp på huskropparna och in genom fönstren.

Här finns en mognad som originalinspelningen inte kommer i närheten av och instrumentalversionen gör faktiskt låttexten fullständigt onödig. Vad Simon & Garfunkels Bridge Over Troubled Water egentligen handlade om vet jag inte, men i Don Shirleys tolkning framträder döden som en vän och befriare.


När jag spelar Don Shirleys skiva tänker jag alltid på någon som jag saknar. Hon bodde längre nedåt gatan i byn där jag växte upp och hon hade två söner i samma ålder som mig och min syster. Våra familjer umgicks jämt. Hos många av byborna bodde en känslomässig karghet, men hon var annorlunda - varm, gladlynt och öppensinnad. Hon älskade verkligen musik och spelade gitarr och sjöng folkvisor från trakten och religiösa sånger så ofta hon fick en stund över. Trots att byn var ganska oandlig och få själar gick i kyrkan, gjorde hon ingen hemlighet av att hon trodde på Gud, men samtidigt gjorde hon ingen grej av det. Alla drogs till den blida trygghet som strålade från henne. Det var annars ont om trygghet och värme.

Hon fick en elakartad cancer som aldrig ville ge sig och som alltid kom tillbaka och växte, hur många tunga behandlingar man än satte in på Lunds lasarett. Hennes kamp mot cancern pågick i hela elva år, för att hennes ovanliga livslust och optimism drog ut på sjukdomsförloppet. Jag brukade jag spela Don Shirleys Bridge Over Troubled Water för att släppa fram gråten när jag tänkte på hur sjuk hon var och hur ofrånkomlig döden var mot slutet. På samma gång gav låten tröst. Men hon fick aldrig höra den, tyvärr.

Min idol Merit Hemmingson!

Vi satt och småskrockade uppe i Skivdoktorns lägenhet/arkiv alltmedan kvällens första ölkapsyler skildes från sina flaskor med muntra små pysljud. Skivdoktorn hade under dagen köpt ett billigt begagnat vinylexemplar av hammondorganisten Merit Hemmingsons album Trollskog från 1972 och vi tyckte att såväl skivtiteln som omslaget var föråldrat på ett lustigt sätt.

Tidigare under hösten hade vi kläckt idén att vi skulle kröna vår klubbkarriär i Malmö med en temaafton som skulle heta Jag är nyfiken blågul på etablissemanget Inkonst. Klubbkvällen skulle bli en spännande och djupt underhållande odyssé i svensk populärkultur från tre decennier (50-tal, 60-tal och 70-tal). Skivdoktorn var den givne DJn, men han insåg direkt att han hade stora luckor i sin skivsamling och började genast samla på och grotta ner sig i gammal schlager, proggmusik och mycket annat från den epoken. Det skulle ta mer än ett år innan han var redo för sitt uppdrag.

Med obefintliga förväntningar på denna bortglömda kvinnliga musiker lade Skivdoktorn skivan på grammofonen och satte ner nålen strax före första spåret


Merit Hemmingson - Mandom, mod och morske män

Mandom, mod och morske män var en fullständig fest av funkig folkton där Merit visade hur arsenalen av klaviaturer skulle trakteras, Janne Schaffer bjöd på wah wah-bonanza, "Sabu" Martinez gick bananas på congas, Björn J:son Lindh piskade upp stämningen med tvärflöjten och allt var insvept i det mest smakfulla arrangemang av stråkar som gick att uppbringa. Överraskningen var total. Lyckokänslan for genom kroppen på en våg av kolsyra. Jag och Skivdoktorn insåg genast att vi stött på en guldåder.

Månaderna gick och min besatthet av Merit blev närmast osund. Min nyblivna sambo började tröttna på att Trollskog, Huvva! och Bergtagen gick varma hemma dag ut och dag in. Hon blev undrande inför att jag dröjde kvar så länge med simmig blick vid en ung och otroligt stilfullt klädd Merit i kort-kort på baksidan av konvolutet till Huvva! (den första skivan från 1971 med svensk folkmusik på beat som deklarerades på omslaget). Men i mina ögon var hon framför allt en gudabenådad kvinnlig musiker i en värld av män.


Inte bara jag utan även andra i min generation håller henne högt. Säkert har killarna i The Ark också snubblat över några av Merits gamla vinylskivor och blivit frälsta i hennes musik vid något tillfälle. De har jobbat hårt med att presentera henne för en yngre publik. Merit gästade dem i en drottninglik skrud på scenen under Hultsfredsfestivalen. De har gjort musik tillsammans i studion. Beundrarna Ola Salo och Martin Axén har också sammanställt en samlingsskiva av hennes 70-tal, Queen of Swedish Hammond Folk Groove. Likaså har folkflumrockbandet Dungen spelat bakom Merit.


Merit Hemmingson - Gånglåt från Ovanåker

När Volvo uppmärksammade sitt 75-årsjubileum häromåret, lanserades det traditionsrika bilmärket med en TV-reklam som ackompanjerades av Merits sprudlande Gånglåt från Ovanåker, så förhoppningsvis rasslade det till på hennes bankkonto.


Merit Hemmingson - Jämtländsk brudmarsch

Och sedan i höstas visades den ypperliga TV-serien Upp till kamp, där nästan all musik var specialskriven för serien. En scen inleddes med en inflygning över ett dystert miljonprogramsområde i en Göteborgsförort. Då var man emellertid tvungen att göra ett undantag och använda Hemmingsons enda Tio i Topp-hit från 1973 - Jämtländsk brudmarsch - för att ge den rätta tidsinramningen och känslan av alienation bland de väldiga betongbyggnaderna.

Om Jan Johansson öppnade dörren till svensk folkmusik för mig, så slog Merit Hemmingson upp den på vid gavel. Hennes tappning passade mitt kynne särskilt väl. Musiken var lekfull och tungsint om vartannat. För att använda en sliten klyscha, kändes det verkligen som att komma hem när jag hörde hennes skivor. Jag som under så många år hävdat att jag avskydde svensk folkmusik.


Merit Hemmingson - Bingsjö skänklåt

Fiolen är högstämd och stolt i Bingsjö skänklåt på Huvva!. Orgeln avlöser fiolen och snart gör instrumenten sällskap. Fiolens toner tvinnar sig kring orgelns. Även om skänklåten spelades vid det festliga tillfället då bröllopsgästerna överlämnade sina gåvor till brudparet, har Merit valt att ge den ett ödesmättat allvar som verkligen tilltar när trummorna kommer in.

För varje trumslag förflyttas jag bakåt. Det första slaget slår hål på min tunna hinna av tillkämpad akademisk medelklass i storstaden. Vid nästa går jag som fyraåring ensam med en hemsnickrad gammal leksaksskottkärra av trä i äppelodlingen bakom vårt hus som ligger vid landsvägen. Och jag fortsätter bortom min födelse och bortanför mina föräldrars ungdom. Stannar en mikrosekund till under mina farföräldrars förlovningsdag, samma dag som andra världskriget bryter ut. Förnimmer känslan av stelfrusna fingrar vid potatisplockning på en åker utan slut, höljd i dimma. Ser lågorna som reser sig över min morfars fädernegård i socknens utmark. Och passerar hastigt difteriepidemin 1910 som tog två av min farfars syskon, men som låter honom överleva. Hör så sädesärlans pigga kvittrande vid plöjningen. Bevittnar farfars morfar ta avsked av sina två små döttrar, då han som nybliven ung änkling lämnar barnen hos sina föräldrar och emigrerar med bröderna till Amerika, för att sedan vid ett järnvägsbygge nånstans väster om Minnesota råka ut för en olycka och bli krympling. Känner värmen från härden efter kvällsgröten. Ser elden falna.

Fiolen spelar starkt och obevekligt då trummorna dör undan. Så stark och stenhård som en överstyrd elgitarr någonsin kan bli.

Och vad gör Skivdoktorn idag? Jo, han sitter hemma och lyssnar på de första fonografinspelningarna av svensk folkmusik (återutgivna på vinyl på 1970-talet) som gjordes för nästan etthundra år sedan på vaxrulle. För att inspelningsapparaturen var så okänslig, var spelmännen tvungna att spela så starkt de kunde in i en tratt.