lördag 6 oktober 2007

Skivhyllan: Dogs - Legendary Lovers (1983)

På 80-talet hade franska Dogs en självklar plats hos den skånska rockpubliken, tack vare bejublade liveframträdanden i Malmö (vilket medlemmarna faktiskt själv vittnade om i en intervju i fanzinet The Eye) och entusiastisk marknadsföring av eldsjälen Lennart Perssons tongivande skivaffär, Musik & Konst. Ja, det fanns till och med ett rockband i Klippan som var döpt efter det fantastiska album jag tänker skriva om. Jag och de flesta musikpolarna från Österlen hade minst en platta var av Dogs, detta till trots att vi var för unga för att ha sett dem live och köpt de bästa plattorna när de kom i början av 80-talet.

Som tjugoåringar förvaltade vi faktiskt rock- och poparvet från punken och framåt och något senare även det från sextiotalet, samtidigt som vi i början av 90-talet storkonsumerade sprillans färsk indiepop och alternativrock. Det berodde på att en av oss hade en garagerockälskande storebrorsa som faktiskt var basist i Legendary Lovers, men även mycket därför att vi läste skribenter som Lennart Persson (Larm, Feber och Pop), Hans Olofsson (Now & Then och Pop) och John L Byström (Sound Affects).

Jag tar fram Dogs Legendary Lovers ungefär vartannat år. Då sträckspelas skivan i en vecka och jag konstaterar att det är tidlöst magnifik. Egentligen är det en sån platta som sätter fart på förfester när man spontandansar vid stereon och råkar spilla ut lite öl på mattan (vilket tyvärr är ytterst sällsynt numera). Här möts det bästa av pubrock, garagerock och powerpop. Det är jävligt snärtigt och avspänt på en och samma gång. Sångaren Dominique Laboubée är skön med sin loja engelska med gallisk brytning. Och den store pubrockproducenten Vic Maile har rattat ljudet, vilket är en självklar kvalitetsgarant. Legendary Lovers känns mer som en samlingsplatta med singlar än ett album. Varje låt är försedd med hullingar, så att de definitivt ska fastna i hjärnans melodicentrum.



Dogs - I'm Just Losing That Girl (1983)

På min utbyggda CD-version av plattan finns en vidunderlig version på modersmålet av höjdarlåten Secrets.


Dogs - Secrets [Version Francaise] (1983)

3 kommentarer:

mrdantefontana sa...

Kategoriförslag: Döttenötten

Martin sa...

Ett av mina mindre lyckade skivinköp var när jag råkade köpa en skiva med finska Dogs som var ganska samtida. De singlar jag har med franska Dogs är dock riktigt bra och nu fick du mig lite sugen på den här plattan.

Gusti sa...

Sålde tyvärr Legendary Lovers (som jag mycket riktigt hade köpt på Musik & Konst), och en massa andra plattor, för knappt två år sen. Får väl glädja mig åt att det lilla som kom med det här inlägget.