High in style - Anita O'Day!

Okej, alla livsstilsbesatta medelklassmänniskor som dreglar över den där Mad Men-boxen, kolla in det här istället, för det är nämligen på riktigt. I sommarparadiset Newport i den lilla delstaten Rhode Island på amerikanska östkusten hade man sedan några år kört en jazzfestival som drog till sig de stora stjärnorna under denna guldålder.

Höjdpunkten av stilfullhet i den moderna västvärlden inföll en söndagseftermiddag sommaren 1958 då Anita O'Day torkade av lite smuts från de högklackade glas-skorna, efter att ha klivit i en vattenpöl, och äntrade scenen som klädd för tebjudning bland badortens societet i en hänförande klänning och i en vid hatt med strutsfjäder, allt i en monokrom färgskala som fick läppstiftet att lysa kilometervis. Dock hade ekiperingen inte varit lika betagande utan Anitas massiva karisma. Men det är långt ifrån allt, då kameran fångar valda delar av publiken - ungdomar, barnfamiljer, medelålders rika par och jazz heads. Way cool!


Anita O'Day i Sweet Georgia Brown/The Man I Love ur konsertfilmen Jazz On A Summer's Day från Newport Jazz Festival 1958

Men det handlar inte bara om stil och snygga kläder. Anita O'Day var en enastående sångerska och udda scenpersonlighet. Jag blev helt perplex av henne när jag såg konsertfilmen på TV för några år sedan, visste inte vad jag skulle tycka. I en öppenhjärtig intervju tjugo år senare medgav hon - trots att det var höjdpunkten i hennes karriär - att hon förmodligen varit påtänd den dagen i Newport, som de flesta andra.

Jag såg en fullständigt briljant dokumentär om henne igår. Den gjordes 2004 då Anita mot alla odds blivit 85 år gammal och hon berättade glasklart, tufft och rakt på sak om sitt liv. Gumman var fortfarande vacker på nåt vis. Hon hade liksom många andra jazzstjärnor i sin generation levt i djupt missbruk av narkotika och alkohol. Hon tog en i princip dödlig överdos på allvar och drog till Hawaii för att genomgå sin fem månader långa cold turkey i den tropiska solen och i havsvattnet. Sedan var livet hårt som föredetting utan sparat kapital. Hon bodde många år i en mindre husvagn utanför en småstad i Kalifornien.

Inte bara Anita O'Days sångstil är avantgarditiskt lekfull, utan även hennes gestikulation är speciell. Vi tittar på ett annat klassiskt framträdande med av de många låtar som hon gjorde till sin egen, Honeysuckle Rose.


Anita O'Day i Honeysuckle Rose, live i Tokyo 1963

Med sina långa vita handskar gestikulerade hon som en trafikpolis, eller kanske dirigent. Men lyssna också och ni förstår att det inte är långsökt att kalla henne en kvinnlig motsvarighet till Frank Sinatra.