lördag 8 augusti 2009

Jorden står still 3 min 21 sek

6 kommentarer:

Magnus S sa...

Läs vår redaktionsmedarbetare Martins lilla hyllning till Minken på hans egen blogg Herr Alarik: http://herralarik.blogspot.com/2009/08/minken-har-tystnat.html

Det som Willy DeVille lärde mig var att verkligt tuffa (men inte förhärdade) män älskar mjuk och romantisk musik. Det var det tidiga sextiotalets girl groups typ The Shangri-Las och The Ronettes och smäktande doo wop som gällde för honom. "Heaven Stood Still" är hans eget bidrag till denna värld av musik.

Magnus S sa...

Men framför allt fick Willy DeVille mig att tycka att en smal men distinkt tangorabatt är det snyggaste och coolaste en man kan ha. En stilikon!

Martin sa...

Tack för länktipset Magnus. Och för låten Chrille.

Erik sa...

Willy var unik. Och himla kul. Björn Unger mötte honom i en hiss i STHLM bar någon vecka innan hann dog. Willy hade på sig ett par moonboots!

Jag kommer aldrig att glömma hans och Mink deVilles spelningar i sverige. Han var Atlantic rakt igenom och på senare år en hel del New Orleans också. En dialog ur en fantastisk intervju från, även saknade, POP:
W: "tänk dig början av 60-talet, all denna fantastiska musik från radion (Ruth Brown, Al Hibbler, Joe Turner etc.) Sen kom hippierna och förstörde alltihop."
M: "Varför då? För att dom inte har någon smak?"
W: "För att dom inte har några hjärnor".

RIP.

Magnus S sa...

Nåväl, jag förstår att hippiekulturen och den musiken provocerade många. Själv drogs jag redan som tonåring till den prylen - så långt från min uppväxtmiljö i Sankt Olof som man kan komma. Mina föräldrar bad mig stänga av The Beatles psykedeliska låtar på kassettdäcket i bilen och det var ändå nån gång i slutet av 80-talet. Att gilla Elvis skulle aldrig kunna vara ett statement för mig. På något sätt har jag lyckats hålla mig immun mot alla Malmös bluesälskande gubbars ärkekonservativa åsikter. Min ende riktige idol är faktiskt Donovan, flower power-rörelsens grundare och hippiegud.

Erik sa...

Willie var inte så politiskt korrekt men kul. Hans egen hyllning till original R&B var ett konsekvent statement som hette duga. Tänk CBGBS, ´77.