Sommarfunk

Jag och två polare var i veckan på en resa i Vadstena/Skänninge-trakten i Östergötland. Vi jagade runt efter medeltidskyrkor från romanskt 1100-tal, spår av lokala helgon och klosterruiner. Förstås blev vi rikligt belönade i vår jakt i denna bygd så rik på historia. Det där med medeltidskyrkor och helgonkulter är en gemensam passion för oss, förutom att vi också är djupt musikintresserade.

När vi lämnade Vadstena, på väg söderut mot Alvastra klosterruin, ville mitt resesällskap stanna till på en loppis vid landsvägen. Därinne fanns en skivavdelning som faktiskt var bättre än de flesta skivbörsar jag varit på. Jag hittade Graham Central Stations första platta från 1973 för 40 spänn. För de som inte vet var Larry Graham basisten som uppfann slap bass och lämnade Sly & The Family Stone för att utveckla funken efter eget huvud. Nöjd steg jag ut i den trettiogradiga värmen och in i den stekheta bilen för att fortsätta på medeltidstemat.


Igår stod jag i lägenheten och målade om sovrummet i en oreganogrön färgnyans. Hela tiden ackompanjerade musik från stereon mitt arbete. Graham Central Stations första album fick en genomlyssning. Mycket bra rakt igenom, till och med lite varmare än Sly & The Family Stones platta Fresh från samma år. Men mot slutet av B-sidan på Graham Central Station kom en låt som fick mig att avbryta målandet.


Graham Central Station - Why? (1973)

Jag stod bara där vid grammofonen och var tvungen att fälla en tår, dels för att det är så otroligt bra, men också för att det är en oemotståndligt varm och sårbar funk med "Chocolate" som sjunger så öppet och starkt. Jag fick på något sätt en flashback till när jag för 20 år sedan hörde Flowers med Titiyo på Kjell Allinges radioprogram Eldorado. Man kan nog säga att hon var min ingång till soul.

Jag greps också av en enorm lust att komma ut och spela skivor för dansgolv igen.