Ett konservativt och gubbsurt inlägg

En positiv sak är att pop- och rockmusik kan öppna porten till en värld av kultur, vilket är särskilt lockande för unga människor som inte fått några kulturella referenser hemifrån. Och jag pratar då inte om fisförnäm finkultur som opera, modern dans och teater, utan främst om skönlitteratur, film, konst och poesi på skuggsidan. Lyckas man väl få upp den något kärvande ekporten är det grönt och härligt på andra sidan, långt bortom de grå vidsträckta parkeringarna utanför Elgiganten, Jysk Bäddlager, Siba eller Bauhaus som "verklighetens folk" dras till på lördagarna.


Willie Alexander & The Boom Boom Band - Kerouac (1977)

Men i takt med att musik blivit så lättillgänglig förlorar den mycket av mystiken som omgärdat den och därmed sin dragningskraft. Dörren till en värld av mänsklig erfarenhet är inte inom räckhåll. Och hur kul World of Warcraft än är, vad leder det till, andra dataspel?