Är magin borta?
Var har den tagit vägen? Eller måste den musik som görs idag åldras för få ett skimmer och höras på håll? 
Ithaca - Questions (Did You Know?/Will We Be Alive?) (1973)
Ta till exempel den här vidunderliga låten med gruppen Ithaca som helt och hållet befinner sig i en drömvärld, ett sagoland bortom allt verkligt. Visste Peter Howell, John Ferdinando och Lee Menelaus vad de höll på med när de spelade in? Trots att musiken verkar välskriven med ihopvävda låtar och inspelad med en hel arsenal instrument som mellotron, blockflöjt och sittra, så känns den samtidigt oslipad och hemgjord med sin lofi-produktion. Ithacas A Game For All Who Know var en privatpressad vinyl i en minimal upplaga på 50-100 exemplar.
Skulle någon idag 2009 kunna skapa samma transcendenta effekt, ens om man spelade samma låt ton för ton och med samma instrument? Försvinner magin med dagens musikers medvetenhet, till exempel om vilken genre de spelar i, som i det här fallet progressiv psykedelisk folkpop? Även ny musik som betecknas som intuitiv tycker jag känns kontrollerad och utstuderad. Snälla ni, bevisa att jag har fel!
3 kommentarer:
Senast jag hörde samtida magi var första gången jag hörde "Jesus, Etc." med Wilco. Men det var sex år sedan.
Ingenting försvinner i dagens musik. Det är bara man själv som blir gammal, nostalgisk och suktande efter sin egen ungdom å inte riktigt hänger med längre - för det lät ju bättre förr! (fast kanske inte just den här låten)Å allt annat var också bättre förr! Vart tog den gamla goda tiden vägen? Gnesta Kalle - var är din arvtagare?
Käre Skivdoktorn, jag kan förstås inte förneka att du har fullständigt rätt. Dessutom lindrar det att veta att du själv inte är speciellt samtida.
Skicka en kommentar