fredag 25 september 2009

Nederbeat




Shocking Blue - Send Me A Postcard (1968)

En gång fick jag ett 90 minuters blandband av min vän Sextiotals-Jonas med enbart holländsk garagerock och pop. Han är så pass spränglärd i ämnet att han borde få en professur i populärmusik från 1960-talet vid Institutionen för musikvetenskap i Uppsala. Kassetten var förbluffande jämn och bra!

Men innan vi går vidare, börjar vi med den absoluta grundkursen i holländsk pop, dess första exportframgång, Venus av gruppen Shocking Blue.

Efter någon singel med en rätt beige manlig sångare, byttes vokalisten ut år 1968 mot sångerskan Mariska Veres, som direkt gjorde klart för de manliga medlemmarna i gruppen att de kunde glömma att få någon romans med henne. Hon hade en stark och tuff röst av det lite mörkare slaget, som kunde jämföras med Grace Slick, den psykedeliska rockens översteprästinna, men även med Cher och Julie Driscoll.


Shocking Blue - Venus (på Top Of The Pops den 29 januari 1970)

Lyssnar man noga så påminner Venus lite grann om Jefferson Airplanes hit Somebody To Love, ungefär samma ackord, fast Venus är mer åt bubblegum pop. I början av 1970 var detta Shocking Blues enda slagdänga ute i världen, men hemma i Holland var de pålitliga hitleverantörer ända fram till gruppens upplösning 1974.


Gruppens musikaliska motor, Robbie van Leeuwen, var en fena på att skriva rockpoplåtar byggda på effektiva riff och fulla av hooks. En sån låt är Love Buzz, som Kurt Cobains Nirvana gjorde till sin första singel tjugo år senare.

Robbie van Leeuwen var en veteran redan vid genombrottet för Shocking Blue. Han hade varit gitarrist i The Motions, ett av det lilla platta rikets populärare band vid mitten av 60-talet.


The Motions - It's Gone (1964)

Nederländerna är ett land som alltid varit vänt västerut. När The Beatles dök upp, följda av en lång rad andra engelska band, var landets ungdomar på hugget och tonvis av inhemska grupper bildades som spelade pop eller R&B, särskilt i Haag och den närliggande kuststaden Schveningen, som den tongivande flytande radiostationen Radio Veronica kunde siktas från. Det verkade vara så att för varje känt engelskt band fanns en holländsk motsvarighet.


Golden Earrings - That Day (1966)

Ta Golden Earrings (som skippade s:et 1969) som i början hade mycket gemensamt med The Hollies. Senare blev de lite svulstigare, inte minst med fullständigt magiska barockpop-mästerverket I've Just Lost Somebody, som närmar sig The Moody Blues och Bee Gees. På 70-talet blev Golden Earring maskulin rock och de internationella framgångarna kom (kolla in Radar Love från 1973).



Golden Earrings - I've Just Lost Somebody (1968)

Något som kännetecknar holländskt 60-tal är att det finns mycket R&B och senare psykedelia som låter stenhård och skev. Inget annat land i Europa, knappt ens Storbritannien, har lyckats hosta upp så mycket tuff musik under detta decennium. Är det kanske Nederländernas liberala hållning till narkotika som bidragit till detta? Landets två mest namnkunniga grupper i garagerockkretsar är de briljanta The Outsiders och Q65.

The Outsiders



The Outsiders - Filthy Rich (1967)


Q65 - Cry In The Night (1966)

Slutligen en låt från det tidiga 70-talet med Sandy Coast, som hade en rad hits därhemma. Just A Friend, denna rocklåt med sin starka melodi som sitter direkt och är vad jag skulle kalla en should-be classic. Videon är dessutom hur billigt och enkelt inspelad som helst, men effektiv på något sätt.


Sandy Coast - Just A Friend (1971)

Jag har här bara skrapat på ytan, det finns ett helt lands pop- och rockmusik att upptäcka. Gegroet, Magnus!

3 kommentarer:

Jonas sa...

Hoi!

det väsentligaste först: Outsiders och Q65 är två av 60-talets bästa band, så gillar man musik från den tiden...
De här två banden blev för mig inkörsporten till den förbluffande breda holländska 60-talsscenen (och tidiga 70-talet), merseybeat, garage, instrorock, mod-R&B, soulrock, psykedelia, tjejpop, bubbelgum... det finns massor (ja massor) med bra exempel i de "klassiska" genrerna. Men det mest intressanta är det där nästan unikt holländska, väldigt många nederbeatklassiker har något skevt (just det ordet passar väldigt bra här...) över sig, som friformsfreakouter som ändå tuktas till något någorlunda lättsmält. På många sätt är nog 60-talets Nederbeat en parallell till 70-talets Deutschrock. Men hursomhelst, det finns massor med bra låtar! Här kommer 50 stycken värda att lyssna på...

ADJEEF THE POET: Iekk I'm A Freak
Les BAROQUES: I Was Wrong
BINTANGS: Splendid Sight
BUMBLE BEES: Girl Of My Kind
BUMBLE BEES: Maybe Someday
COOPERS: Leave This Man Alone
CUBY & THE BLIZZARDS: Your Body Not Your Soul
DRAGONFLY: Celestial Empire
DREAM: Rebellion
DUKES: Try To Understand
4PK: Down And Out
GOLDEN EARRINGS: No Need To Worry
GOLDEN EARRINGS: The Words I Need
GOLDEN EARRINGS: You Break My Heart
GROUP 1850: Zero
HET: S.O.S.
ROB HOEKE RHYTHM & BLUES GROUP: Margio
HUNTERS: Russian Spy And I
INCREDIBLE: She Died
JETS: I Was So Glad
MAJORITY ONE: Friday Man
MASKERS: Three's A Crowd
MOTIONS: Everything That's Mine
MOTIONS: I've Got Misery
NICOLS: She Had A Name To Find Out
OUTSIDERS: Doctor
OUTSIDERS: Sun's Goin' Down
OUTSIDERS: Touch
OUTSIDERS: Won't You Listen
OUTSIDERS: You're Everything On Earth
Q65: I Despise You
Q65: I Got Nightmares
Q65: It Came To Me
Q65: I Was Young
Q65: Sour Wine
ST. JOHN & THE CREW: I Am A Man
SANDY COAST: Back To The City
SANDY COAST: Subject Of My Thoughts
SCORPIONS: Hey Honey
SELFKICK: Gosh I'm Your Woman Not Your Wife
SHOCKING BLUE: Acka Ragh
SOUND OF IMKER: Train Of Doomsday
SPARKLINGS: Now It's Your Turn To Cry
TOREROS: Come
TOWER: In Your Life
TOWER: Slow Motion Mind
LINDA VAN DYCK: Stengun
ZEN: I'm Tired Again
ZEN: Please Accept My Invitation
ZIPPS: Kicks And Chicks

Magnus S sa...

Fin sammanfattning av din syn på nederbeat och en ovärderlig lista till oss som vill gå vidare. Tack läromästare!

Kuriosa: ett av Kurt Cobains favoritband var just The Outsiders. Kurt försökte träffa den otrolige coole sångaren Wally Tax när Nirvana var på turné 1992 och landade i Amsterdam. Men Cobain lyckade inte få tag på sin idol. Idag är de båda borta.

Jonas sa...

Tack för det Magnus, kanske borde jag också ha tagit med lite 70-talspop eftersom det är den här bloggen? Nu visste jag ju inte hur fin Lucy Lucy av Amsterdam var förrän jag plockade fram Nederlandse top 40-boken 1958-1986 och letade efter mer holländska låtar med lite mer kommersiell prägel (nu var Amsterdams andra hit "Indian Pipe" allt annat än kommersiell utom möjligen just i Holland 1970?)