Popens magi del 3 - Oskuldsfullheten

Jag använder nog oskuldsfullheten i poplåtarnas kärlekstexter som en snuttefilt när det drar kallt, då barnfamiljer knakar i fogarna och somliga skiljer sig, för att sedan snabbt ladda om med någon ny. Andra lyckas lappa och laga det spruckna förhållandet, mycket för barnens skull. Tänk om kärleken och därmed tillvaron kunde fortsätta vara så självklar, enkel och vacker som i en skimrande daggfrisk poplåt.


Clovis Roblaine - Forever True

Jag hörde Forever True först för bara någon vecka sedan när jag kommit över den formidabla powerpop-samlingen Bubblegum The Punk. Det tycktes som om jag för några ögonblick lämnade den verkliga världen då låten nådde refrängen.

Egentligen heter denne Oklahoma-kille Dennis Meehan, men han tog sitt artistnamn efter patienten som genomgick den första hjärttransplantationen i april 1968 i Paris. Hans enda platta The Clovis Roblaine Story från 1979 är till och med mycket svår att finna i hemlandet USA (och då förstås omöjlig att hitta i Sverige). Influenserna på plattan ska enligt vissa hemsidor och bloggar vara hämtade från det sena 50-talet och tidiga 60-talet - den oskuldsfulla popens era - och spänna brett över Buddy Holly, girl groups, Phil Spectors Wall of Sound, doo wop, tidiga The Beatles merseybeat och instrumental surfmusik. Någonstans i Forever True hör jag det välbekanta ekot från Don't Worry Baby av The Beach Boys. Det är inte heller långsökt att dra jämförelser med en annan annan popartist från Oklahoma, nämligen Dwight Twilley.


Dwight Twilley Band - You Were So Warm