Även den mest kräsne måste smälta
Tommy Flanders (f.d. The Blues Project) släppte sitt soloalbum "The Moonstone" 1969, men omslaget signalerar onekligen sjuttiotal. Slokhatten, det vita ljuset underifrån, den kolsvarta natten i bakgrunden. Det känns brunt och murrigt och nästan lite otäckt. Musiken är inte fullt så genomdyster, men ändå - som man kan vänta sig - aningen melankolisk. Mestadels handlar det om tidstypisk, synnerligen melodisk singer-songwriter/folk-rock i den högre skolan, stundtals med en och annan psych-vibb. Precis sådär skönt tillbakalutat som man vill ha det. Elva egenskrivna spår. Väl spelat och välspelat. En ljudbild med djup och sväng.
"The Moonstone" må ytligt sett likna samtida album av mer namnkunniga artister (jag tänker t ex på Dion och framför allt Tim Hardin), men skivan smyger sig på en och ger mer och mer för varje lyssning. Den som fortfarande omhuldar genren, och som idogt letar efter ytterligare sensationer från förr, gör rätt i att låna den här skivan sitt öra. Så även den som tycker sig ha hört allt. Eventuella vänner av cd-formatet kan jubla åt Rev-Ola som i år lägger denna fina skiva till sin digra katalog. Det är ett (i varje fall i det närmaste) omistligt verk som får mina varmaste rekommendationer!
1 kommentar:
Vilken braköppning, Mattias! Du slänger ut ett verkligt saftigt köttben till ett gäng utsvultna vargar. Det saftas i munnen på mig. Den skivan ska jag införskaffa.
Ser fram emot dina bidrag till Spengo i framtiden. Jag beundrar dig, eftersom, du är en ju stor stilist med skärpa. Men darra inte på manchetten bara! Tvivla inte för ett ögonblick på dig och ditt skrivande!
Lustigt, jag hörde förresten en kanonbra version av "Violets Of Dawn" med the Blues Project på radion häromdagen.
Skicka en kommentar