Ett andra skinn

The Gits var ett punkband som 1989 hade flyttat från Ohio till Seattle. Bandets förgrundsperson var för ovanlighetens skull kvinna - Mia Zapata - som var influerad av såväl blues, soulmusik som av hardcore. Efter ett album och några singlar hade The Gits skaffat sig ett rykte både live och på skiva och Seattle var rockvärldens centrum 1992-93. Allt talade för att ett världsgenombrott skulle komma inom några månader med den andra plattan som höll på att spelas in.



Natten till den 7 juli 1993 promenerade Mia Zapata hem från en bar och blev brutalt våldtagen och mördad. Hon blev 27 år. Detta var en chock och ett trauma, inte minst för Seattles rockscen som engagerade sig i att lösa mordfallet då förövaren ej stod att finna. Först 10 år efteråt lyckades en man knytas till brottet med ny DNA-teknologi och upprättandet av en nationell databank av arvsmassa. Man lyckades hämta DNA ur ett salivprov, då våldtäktsmannen/mördaren (som bara varit på genomresa i Seattle) bitit i ett av brösten. Samme man greps efter ett inbrott i Florida 2002 och fick lämna ett salivprov, sålunda kunde man sedan matcha arvmasseprofilerna. I mars 2004 dömdes Zapatas mördare till 36 års fängelse, maxstraffet i delstaten Washington.

Jag fick för mer än 10 år sedan ett blandband med mestadels punk från 90-talet. Den kanske mest minnesvärda låten var Second Skin, för aldrig hade jag hört en punklåt med en mer nyanserad beskrivning av inre kamp och sällan heller en kvinnlig sångerska med en så glödande intensitet (lyssna gärna på själva inspelningen också). I slutet av frasen ..something I can not break out of.. blev Mias röst närmast guttaral, som om den kom från själens mörkaste botten.

Jag undrade härom månaden varför man aldrig hört mer om The Gits och gick in på Wikipedia. Då fick jag abrupt ta del av Mia Zapatas djupt tragiska öde.