Pubrock på svenska
I perioder kommer jag på mig själv att i stort sett bara lyssna på svenskspråkig musik. Denna veckan har varit en sådan. På skivspelaren har legat Torssons En rökare i krysset, Strindbergs Bombparty, Problems första och via Spotify har Wilmer X Fula fula ord flödat. En gemensam nämnare för de tre skånebanden är väl Pubrock på svenska. Småskitigt, lättillgängligt melodiöst,texter med hög igenkänningsfaktor och ett sjuhelvetes gung. Alltså ganska likt en normal vardag hemma hos mig. Här är Torssons Son of Ayatollah från ett framträdande i Måndagsbörsen 1980.
2 kommentarer:
Ljuvligt! De brukar presentera sig numera som Lunds fjärde bästa band. De tre främsta från stan har skiftat över åren, men Torsson är alltid fjärde bäst, enligt den stolte sångaren/gitarristen Bo Åkerström.
Lustigt att du nämnde "Fula fula ord", den enda Wilmer-skiva jag har haft. De andra har jag bara haft inspelade på kassett. Häromdagen tänkte jag ta fram och spela "Fula fula ord" igen, kanske för första gången på 20 år. I fredags köpte jag "Under hot" på LP. Jag är inne i en Wilmer-fas alltså!
Jag har visserligen hört talas om nära väninnor som synkroniserat sina menstruationscykler, men nördvänner som synkar sitt musiklyssnande via telepati finns tydligen också.
Skicka en kommentar