Finns det särskild säsongsmusik? Den frågan är inte helt okontroversiell. Jag fick mig en släng av sleven när jag i något sammanhang skrev att jag tyckte reggae hörde våren och sommaren till. Det var i och för sig en riktigt klumpig formulering av mig. Jag lyssnar ju på reggae året runt. Men just då var det väl någon skiva, kanske The Gaylads sköna rock steady, som kändes lite extra speciell den där tidiga vårdagen. Jag fick hur som helst äta upp mina ord. Min belackare hävdade något om att"ja, det är väl konstigt. Så fort solen visar sig säljs hela förrådet av Absolute Reggae slut på nolltid. Musiken är väl bra nog för att räcka året runt?" Min belackare hade givetvis rätt.Men som ett svar på min egen fråga; ja, det finns vissa skivor jag lyssnar hellre på när solen kryper fram. Eller för den delen, när solen tackar för sig för säsongen. Hösten är en sådan årstid då jag oftare än annars plockar fram en skiva som jag nästan bara lyssnar till då. Talk Talks omistliga Colour of Spring är en sådan skiva. Konstigt eller hur? Den heter ju Colour of SPRING, för satan! Men omslaget och musiken ANDAS höstlöv och kall, hög luft.
Det finns dock en låt som får mig i brygga varje år, då lövens murrigt gröna färg förvandlas till rött guld. Den låten är lite mer uppenbar; Autumn Leaves. Speciellt är det Frank Sinatras version som får mig på fall.
Jag tror att det var Lennart Persson som i någon text skrev att han hade det lite svårt för Sinatra. Han var för kontrollerad i sin teknik, det låter för perfekt. Det kanske är därför jag tycker Sinatra är så jävla bra; hans sångteknik ger Sinatra maximalt utrymme att utrycka sina känslor. Sinatra slarvar aldrig med textens betydelse, Sing it like you mean it. DET borde stå på hans gravsten.
Jag tror att det var Lennart Persson som i någon text skrev att han hade det lite svårt för Sinatra. Han var för kontrollerad i sin teknik, det låter för perfekt. Det kanske är därför jag tycker Sinatra är så jävla bra; hans sångteknik ger Sinatra maximalt utrymme att utrycka sina känslor. Sinatra slarvar aldrig med textens betydelse, Sing it like you mean it. DET borde stå på hans gravsten.
Autumn Leaves finns med på Frank Sinatras klassiska Capitol-album Where Are You? Det var snarare regel än undantag när Sinatra låg på Capitol, att en up-tempo platta följdes av balladskiva. Som obotlig romantiker dras jag som malen till ljuset av den här delen i Sinatras digra produktion.
Autumn Leaves är 2.52 min lång och den tar slut alldeles för fort. På den tiden skapar arrangören Gordon Jenkins och Frank Sinatra ett mentalt landskap som ingen julsång i världen klarar av. Hösten smyger sig på som en kylig vind från det första svepet med stråkarna till det sista. Sinatra har aldrig, aldrig låtit så ensam som han gör i den här låten. Då talar vi ändå om en artist som upphöjde The Loner till en konstart i sig. I see your lips, the summer kisses, the sun-burned hands, I used to know... Efter regn kommer solsken? Nej, efter sommaren kommer en kall höst. Och du får genomlida den själv, ensam med dina minnen. Försök att lyssna på den här låten när du åker tåg eller bil och träden du passerar tappar sina röd-gula löv. Försök också att inte känna någonting.
Jag slår vad om att du inte klara av det.



En riktig joker dyker upp i encyklopedin: Tom Zacharias. Idag mest hågkommen för Belinda och uppföljaren Belindas döttrar som såldes via annonser i porrtidningar. När ni väl kommit över de osedvanligt råa porrtexterna kommer ni att höra ett av de få exemplen på riktigt bra sjuttiotalsfunk som gjordes i Sverige. Finns numer återutgiven på cd tillsammans med de engelskspråkiga versioner som aldrig kom ut när det begav sig.





I menyn till höger fanns också Maxwell med. Maxwell? Är inte det en r´n´b-snubbe som släppte ett haussat album i mitten av 90-talet? Då klickade det till i min hjärna; han hade ju faktiskt gjort en cover på This Woman´s Work. Nu hoppade jag raskt över till iTunes och laddade ner Maxwells cover på This Woman´s Work. Minnena ramlade över mig nu. Nu visste jag med säkerhet vad jag skulle skriva på Spengo om.








