
Ska jag skriva om min återupptäckt av den europeiske eleganten Bill Pritchard? Mannen som gjorde två fantastiska, Morrissey-doftande album i slutet av 80- och början av 90-talet? Eller ska jag skriva om min alltime favourite desert island disc, Frank Sintras Watertown som kom 1970? Men The Someloves då, vars samlade output i form av två CD-skivor jag nyligen fick, direkt i min hand, från skivbolaget Half A Cow i Australien? Men så plötsligt, som det ju så ofta är med mig och musik, etsade sig en låt fast i min hjärna.
Den vägrade släppa greppet, den tog över mitt liv. Det hela började med en diskussion om Kate Bush på tidigare nämnda Hifive-communityn (ok då, jag slipper inte undan en förklaring. Hifive är i korta ordalag en mejl-community som funnits i tio år där medlemmarna med jämna eller, nuförtiden, ojämna mellanrum skickar fem-i-topp-listor till varandra. Communityn fyller tio år i år, BTW).
Hur som helst, en av våra medlemmar hade gjort en fantastisk samling över Kate Bush. Den saknade bara en låt. Men den är å andra sidan en av Kate Bushs bästa låtar, This Woman´s Work, som finns med på, i mitt tycke, hennes bästa skiva The Sensual World. När jag väl hade kommenterat detta på Hifive var jag tvungen att kolla på youtube om det fanns en video med This Woman´s Work. Det gjorde det, men det fanns också något annat.

Jag kommer ihåg att jag hade hört Maxwells version av This Woman´s Work på radion när det begav sig. Av olika anledningar köpte jag inte skivan som den fanns med pådå. Kanske för att det var en MTV Unplugged-skiva och för att Maxwells övriga output inte lockade mig tillräckligt mycket för att köpa en live-skiva med honom. (Covern släpptes f ö senare i en inte riktigt lika bra studioversion på Maxwells album Embrya. Då hade jag släppt tanken på honom och låten).
Men nu hade jag låten smidigt nedladdad i digitalt format på datorn. Jag måste faktiskt erkänna att jag nästan tog till lipen när jag lyssnade på den. Den är så vacker! Och Maxwells cover är så fantastisk. Det är inte bara att Maxwells kusligt precisa falsett ger låten en extra skörhet, som inte Kate Bush ens kommer i närheten av.
Det finns andra dimensioner. Till exempel att en svart r´n´b-snubbe gör en cover där originalet har gjorts av en kritvit konstrock-chick. Kan tyckas något märkligt, men Maxwell lyckas hitta den underliggande, i brist på bättre ord, soul som finns i Bush´ original och förstärker temat om sorg och förlust. Slutresultatet blir en varmare version än Kate Bush´original. Märkligt nog känns Maxwells version också mer feminin än Bush´. Utan att dra några paralleller i övrigt tänker jag på drag queens! De drar de feminina dragen till sin spets, gör en slags karikatyr. Men Maxwell gör ingen karikatyr, han förstärker det mjuka i This Woman´s Work.
I slutänden är det ju trots allt så här, det går att analysera låtar sönder och samman. Ibland fungerar det att göra så, andra gånger inte funkar det inte alls. Det här är ju också mina helt personliga reflektioner. Det räcker faktiskt med att lyssna på låten och dras in melodin och texten.
Välkommen. Du måste vara en utmärkt skribent eftersom du fick mig att lyssna på Kate Bush 2 ggr. Var tvungen att lyssna på hennes version en gång till efter Maxwells som jag anser är kass. Kate Bush kanske man får omvärdera. Har aldrig betytt något för mig, har tyckt att det är för prententiöst och introvert. Men under den småtråkiga produktionen så finns där ju faktiskt en riktigt bra melodi.
SvaraRaderaHe, he tackar! Ja, Bush är värd ett par försök. Kommer man förbi trollskogsmystiken och Art-School-flörtarna finns det fin musik att hämta. Å andra sidan, tar man bort allt det kanske det inte blir så mycket kvar ;-) Seymour Stein är f ö min favvo på The Boy...
SvaraRaderaVälkommen till Spengo-redaktionen och en så fin debut från dig. Jag tror att jag börjar gilla Kate Bush. Jag är nog lite svag för hennes teatrala sida, har jag märkt på senare år. De hits som var stora här i Sverige har jag alltid tyckt varit schyssta ("Wuthering Heights" och "Running Up That Hill").
SvaraRaderaMaxwells version kanske inte rör upp så mycket ömma känslor, men det är kul att höra att det används lap steel guitar i hans (r 'n' b-snubbens) version. Bara den goda smaken att göra en cover på den här låten är uppseendeväckande.
Skrivandet är det åtminstone inget fel på. Tror nästan att du lyckats locka mig till att ge Kate en chans till men än så länge är det bara nästan.
SvaraRaderaJag håller med om att Maxwells version är till och med bättre än orginalet. Maxwell är riktigt bra.
SvaraRadera