tag:blogger.com,1999:blog-6090685784726592772.post4768990521874129203..comments2024-02-28T09:27:52.441+01:00Comments on spengo: Pretentiös nattmusikMagnus Shttp://www.blogger.com/profile/07633735654294465610noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-6090685784726592772.post-82318820119569418742007-06-02T09:59:00.000+02:002007-06-02T09:59:00.000+02:00Ja, Chrille, det där bakgrundsackompanjemanget går...Ja, Chrille, det där bakgrundsackompanjemanget går inte av för hackor. Påminner mig om musiktemat till Jack Killian och "En röst i natten". Deckarserien som gick vid samma tid (början av 90-talet) som handlade om en "stencool" nattradiopratare och hans fallenhet för att lösa kriminalfall. Det var ylande saxofoner och klarinetter på en tjock botten bestående av metalliska synthjud och dramatiskt spel på elektrisk klaviatur. Allt serverat i en slags så tillbakalutad funk-fusion att man nästan föll baklänges.<BR/>Ett tidsdokument.mrdantefontanahttps://www.blogger.com/profile/00528858947590334080noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-6090685784726592772.post-41120682904040642242007-06-01T23:45:00.000+02:002007-06-01T23:45:00.000+02:00Pretto minst sagt. Men både John Cale och Richard ...Pretto minst sagt. Men både John Cale och Richard Thompson är alltid se/hörvärda. Blåset är däremot troligtvis av den sort som jag tycker allra sämst om.<BR/>ChrilleAnonymousnoreply@blogger.com